Jag finner inga ord. Läser samma sak överallt och allt påminner mig om dig. Musik, bilder och människor. Vill inte förstå. Kommer nog aldrig göra det heller. Det är alldelles för stort för ett huvud att ta in. Det va inte vad jag ville. Det var inte vad någon ville. Det är allas slut. Alla går igenom det något, allt tar slut. Men det skulle inte sluta nu. Det skulle växa och vara. Vem kunde ana? Inte änns du? Även om du bara är ett minne nu så kommer du finnas med oss. Tänker på familj och vänner. Det är svårt för mig att inse, hur är det inte för dom som stod dig nära? Kanske va det menat från första början? Ska vi lära oss något av dethär vi som är kvar? Kom han hit därför? Livet är orättvist, livet spelar spel och sviker. Men man får göra det bästa av den korta tiden man har.  Alla sörjer med dig. Alla. Hoppas att du är på ett bättre ställe nu. Vila i frid. 

Alltid saknad och älskad och aldrig bortglömd.