------

Ni vet den där känslan. När man balanserar mellan lycklig och gråtandes. När huvudet håller på att sprängas och att andas blir komplicerat. När man är tusendelars sekund ifrån att bryta ihop totalt men ändå håller ihop. Men är hel men ändå sprängd i tusen bitar. 

Tankar cirkulerar. Ord upprepas. Bilder repeteras. Människor lämnar. Minnen försvinner. Tid går. Hopp brister. 

Huvudet pulserar i takt till hjärtat. Högt. Så högt att man bara vill bli av med det. 
 

 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback