Att falla hårt

Det är inte lätt när man inser att man har fallit i ett bottenlöst hål i flera år. Och helt plötsligt smäller rätt ner på marken. Jag blev liksom utan ord och helt tom. Jag hatade inte, jag grät inte, jag skrattade inte. Jag var tom. Just detta förklarade så mycket. Det berättade om dig. Jag trodde för några sekunder att du var någon annan. 
Jag kan inte se på dig nu för allt jag ser är de gamla. De som inte längre är du. Jag ser vad jag vill se, men vet att det bara är en mask. Jag vet att vad jag ser är en illution, en hägring. 
Jag börjar få frågor i huvudet. 
Sanningen var kanske den att det var mitt fel, Men jag gjorde inget fel. De bara var som det var liksom. 
 
Känslan av att falla så hårt att benen i kroppen inte längre känns och hjärtat hoppar över några slag. Känslan av att i några få sekunder känna sig fri, att kunna leva fullt ut. Innan de bottenlösa hålet får en botten. Innan du får ett eget hål att falla i. 
 Aldrig mer. Aldrig mer ska jag falla hårt. Aldrig falla hårt för dig.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback