Jag har aldrig riktigt uppplevt så som nu att det gör ont. Det gör jävligt ont att lyssna på något man älskar så mycket. Omöjligt. Att känna hur man bara vill släppa allt och nöta in orden. Att vilja lämna jordens yta. Det är helt sjukt att lyssna på samma ord i samma melodi som spelas dygnet runt utan att släppa den minsta kännslan för den. Jag blir galen. Detta är to die for. Att hitta något som får känslorna växla mellan gråtande i ett hörn till skrattande till kinderna gör ont.

Det är jobbigt när det gör ont att göra något man älskar.

Ord kan tränga sig in i huvudet och hålla mig vaken på nätterna. Melodier kan få mig att behålla en känsla i flera dygn. 

 

Jag är i min egen värld just nu och jag vill aldrig lämna den. Den är tusen gånger bättre. Låt mig aldrig behöva lämna detta.