Det gör ont att inte vara "den" för dig längre. Jag vill vara tjejen som jag var för dig i somras. Jag vill vara den som vet mest om dig, tjejen som står dig närmast. 

Det jobbigaste är att behöva se dig. Att behöva le mot dig och att tvingas till att tillbringa oönskad tid med dig. Jag hatar den du har fått mig bli. Jag klarar inte längre av att lotsas som att jag fortfarande är din.

Jag klarar inte intala mig lögner. Det är fel att ljuga. 

 

Jag vill sluta. Jag vill. Men jag kan inte lämna något av vad jag älskar mest bara för at lämna dig. Det är allt eller inget. 

 

Jag hatar att du istället har ersatt mig. Att jag inte längre är "den" för dig. Jag är bortglömd. 

Du kan få mig att le, skratta men också gråta och känna mig ensamast i världen. Du leker med mina känslor, och jag vet om det. Utan att göra något åt det. 

För jag vill så gärna ha dig som du va innan. Ha mig som jag var innan. Jag saknar tiden då jag fick ont i kinderna av att ha skrattat så mycket och jag saknar tiden som du var i mitt huvud hela tiden. 

 

 

Jag ville nog bara säga det. Jag ville bara säga att jag saknar dig.