Nej. Banta, sluta äta, träna som en galning? Nej. Jag har testat, det är inte värt det. Jag var en gång besatt ett tag. Jag var inte nöjd med mig själv. Jag kunde nog aldrig bli det heller. Det är inget som jag vill prata om, men jag vill att folk ska förstå mig. Jag vill liksom bli rätt behandlad. Jag bryr mig inte om det nu. Jag har gått förbi det där. Hur viktigt är det vad det står för siffra på vågen? Jag bryr mig inte j*vla ett skiit om det. Vad jag bryr mig om är hur jag mår och hur jag ser på mig själv. Mår jag bättre av att äta den biten, klart att jag gör det. Alla har vi våra snygg-och-ful-dagar. Jag tränar. Jag tänker på hur jag ser ut. Men jag väger mig inte längre. Jag vill inte. Det skulle bara sätta sig på mig och jag skulle inte konsentrera på annat. Jag avstår från det jag vet skulle göra mig ont.

Jag HATAR att höra folk säga saker som "åh jag är så tjock nu" eller "jag kan inte äta det där". Tycker bara det är jobbigt att höra på folk som ser ner på sig själva så mycket.

Varför ser så många träning som ett sätt att brilljera på? Hur långt ni springer eller hur mycket ni lyfter kommer inte avgöra om ni blir accepterade av samhället eller inte. Det är inget som säger att du kommer vara bättre än mig för att du tränar mer och äter mindre. 

Jag vill bara få fram till er att ni inte ska bry er om siffror. Det viktiga är att ni mår bra! (Försöker verkligen att inte låta som någon sorts sjuksyster, men inser själv att jag inte lyckas så bra..) PUSS.