21, 51. Förlåt mig, men vad fan händer med världen?

Bortgångar bara kommer och går. Denna veckan har varit helt sjuk. Vill bara spola fram tiden, vända blad och gå vidare. Sätta pungt för dethär kapittlet. Det behövs. Tror inte jag vet någon människa som just nu mår riktigt bra. Jag är trasig. Alla är lite sönder. Dehär är stört. Allt försvinner. Inget finns kvar. Får veta en dålig sak efter den andra. Tror att en sak stämmer, men det visar sig vara något helt annat. Jag pallar snart inte mer. Klarar inte med mer press. Mår dåligt mestadels av tiden. Tänker på alla runt om. Egentligen är det väll inget synd om mig. Hur klara dom andra sig? Mina tankar går till dom hela tiden.

Har svårt att se det positiva nu. Allt går utför. En uppförsbacke som aldrig verkar ta slut. Jag ser inget ljus i tunneln. Allt är svart. 

Tar det någonsin slut? Är det såhär livet är? Det kommer fortsätta. Dåliga saker kommer alltid i tre. Var detta det första? När kommer nummer två? Vem blir det nästa gång? 

 Det är äckligt om det alltid kommer vara såhär. Livet består av nedgångar och förluster. Motgångar. Men det finns också medvind. 

22, 08Jag ryser fortfarande av tanken. Klarar inte av att gå in på facebook eller instagram längre. Vill bara gråta. Det är inte bara han som är, det är han och hon också. Det räcker alltså inte med bara en dålig sak utan de kommer ett massor. Flödet slutar aldrig. Påminns om det hela tiden. Dessutom kommer gamla minnen tillbaka vilket blir att strö salt i gamla sår. 

 

Älskade vänner , ta hand om er!!

 

22,15. Läste precis en text frå hans bästa vän. Gråter. 

 

22,16. Tänker på alla fake leenden som vackan hade att bjuda på. Förskte bara dölja min sorg men fick bara fram ett leende som var fullt av smärta. 

 

22, 35. Det här är galet. 

 

22, 41. Tänker på den mardrömmen jag hade inatt. Vill glömma. 

 

22, 50