Kollade precis på Dear John. Måste dock erkänna att denna puddingen gjorde det svårt att koncentrera på själva historian och handlingen. Åh, jag smälter!
Fick precis min högerlins!! Ska nu testa om den funkar, omså slipper jag att gå runt med bara en lins i ena ögat, som jag har gjort de senaste dagarna. Skillnaden är enorm mellan hur jag ser och hur ni ser. Skulle vara helt underbart att slippa fråga alla i min närhet om hur mycket klockan är eller vad det står på skylten bara för att jag inte kan se något. Ha. Håller tummarna.
Hela dagen har jag spenderat med mina mamma i Skövde. Shoppat bland gråtande barn och bitchiga tanter. Nu är det REA i lill-staden människor! Fick med mig en del grejs hem, bla dessa från Cubus och Gina Tricot.
Inatt var en jobbig natt. Vakna. Somna. Vakna. Somna. Mardrömmar som egentligen bara är drömmar. Den riktiga mardrömmen är att vakan upp i verkligheten. Inse fakta. Att tvinga sig själv bli rädd för sina drömmar och vilja något annat.
Jag vill inte somna inatt. Jag vill inte drömma, inte vilja. Jag vill inte vakna mitt i natten och försöka tänka på annat.
Det är i mörkret allt är som värst, där inga ögon ser.
Ni anar inte hur jobbigt har har att ta tag i livet ibland. Här är Rebecka Thor, "städa". Hittar hela tiden nya saker och allt slutar med att jag sitter och leker med allt jag hittar istället.
Mitt rum är lika stökigt när jag sutade städa som när jag började...
Sitter just nu på digitalt skapande och skriver ungefär 100 tidsinställda blogginlägg eftersom internet hemma har lagt ner totalt. Inatt sov jag ungefär 4 timmar, vilket inte är okej. Sover otroligt dåligt, har nonstop huvudvärk och idag vaknade jag med kramper i magen. Livet leker(?). Glädjs iallafall av små meddelanden, ögonglimtar och leenden.
Tänker inte berätta hela min historia. Tänker inte låta människor komma in på mitt liv för nära, för jag vet hur illa det kan gå vid det där laget.
Men jag mår inte bra. Just idag suger livet ganska hårt. Jag försöker intala mig att efter regn kommer solsken, att varje tunnel har sitt slut, allt löser sig. Men det har blivit ganska svårt att tro sig själv när det känns som att allt man säger är lögner.
Det är mitt fel dethär. Jag tar åt mig ansvaret för något jag inte behöver. Jag måste inte vara någon "mamma" som tar hand om alla. Jag klarar inte av den press som jag sätter på mig själv och jag kan inte vara någons fredsmäklare längre. Men jag kan inte sluta bry mig heller.
Jag antar att det är gamla minnen som förföljer mig och som gör sådär ont. Du, du dudu du förstörde mitt liv den där dagen när nu slutade prata med mig. Du vet vem du är. Jag lider med minnena från detta ofta. Olika ofta olika dagar. Just de senaste dagarna har jag kopplat allt till dig. Känslor, ord, människor. Listan har inget slut. Det är det som gör så ont. Jag tar allt så personligt. Överanalyserar. Vrider sanningen.
Jag skyller inte på någon. Det är inte deras fel att jag mår dåligt. Det är jag som omedvetet har valt det utav en chans som jag fick. Jag tog chansen men känner mig så illa tvungen.
Har nu suttit i flera timmar och bara raderat massor av låtar på min "Chill" lista. Alla dem där låtarna man ändå bara hoppar över är numera borta. Klicka på bilden för att komma till min spelningslista på Spotify!
Soliga lördag, var hälsad!! Idag kör jag, testar jag och chillar jag. Jag gör alt jag kan för att inte tänka. Ska antagligen sätta mig med Ida och Karins tatueringar och designa lite. Åh, så glad över att få göra dem!! Ha en grym dag!!
Eftersom att jag "tappat bort" mina glasögon måste et par nya köpas. Drog därför in till Falköping idag och letade runt lite. Har fyra par med mig hem över helgen så jag kan vänja mig och testa runt lite innan jag bestämmer mig. Svårt alltså..
Det kvittar vad. Du är alltd där. Du vet hur du får mig glad. Hur jag är när jag är ledsen och exakt vad jag vill höra då.
Vi lovade varran när vi gick ut ur kyrkan bland blommor och stipendier i svajjande klänningar att vi skulle stanna så. Att vi skulle vara som vi var, nära. Hålla kontakten och aldrig sluta. Att vi skulle ses, varje vecka. Du fixade ett telefonabonumang så att vi kunde ringa till varan gratis varje dag.
Vi lovade att finnas där för varran. Och det ska vi. Vi hade sommarn 2012, sedan började resten av våra liv.
Du är min bästa vän. Och pinky-swear gäller i evighet eller hur?
Håller på att designa en stol, eller i mitt fall- en pall. "Pyramiden", beståendes av två olika stora pyramider som möts i spetsen. Helt ärligt, förstår man hur jag menar på ritningen?
Grekland.I sommar kommer jag sola på vita stränder och bara i turkost hav. Jag och ett gäng väner drar till detta hotellet. Villa Anni vid Skiathos. Samma ö som "Mamma Mia" spelades in. Underbart!
Ut ur mitt liv. Försvinn härifrån. Jag vill inte ha dig här.
Jag antar att jag till sist har nått den punkten då jag inser sanningen.
Det var hela tiden du som tryckte ner mig och jag fann mig i det. Jag brydde mig för mycket om dina känslor för att se att mina sakta ruttnade bort. Jag ville inte det här. Jag ville aldrig att du skulle lämna mig, jag ville aldrig lämna dig. I sekunder trodde jag att det var ödet. Någon form av framtidshopp kom till mig. Men med facit i hand är ödet bara en jävla dum ursäkt för att slippa göra saker själv och sedan kunna skylla misslyckandet på.
Visst brydde du dig om mig. Du tyckte om mig. Det vet jag. Jag vet att du fortfarande gör det, någonstans där inne finns jag. En liten bit av Rebecka.
Det som gör mest ont är inte du. Det är allt du var. Allt vi var. De där sena nätterna, skratten som ekade över hela staden fylld av människor, orden som om och om spelas på repeat i mitt huvud. Allt det jag nu inser att jag kommer förlora. Allt som jag nu förstår att jag missar och aldrig kommer få vara med om.
Men om du vill lämnar mig så ska jag inte hålla dig kvar. Jag vet när jag blir lämnad, dissad bortglömmen, bortförd, bortglömd. Jag får försöka förtränga alla minnen där du är huvudperson.
Jag vill inte glömma dig. Jag vill ha dig kvar. Okej jag erkänner. Det är det värsta. Du försänar inte mig. Du har lekt med mig, men jag är ingen köttbit. Jag är en människa. Jag är precis som du. Jag var din bästa vän.
Nej. Jag vet. Jag vill ha dig här med mig. Nära. Men jag vill inte att du ska veta om det. Jag är rädd att skrämma iväg dig och jag har dig hellre här än där. Även om här är för långt bort.
Jag ville berätta. Jag ville att du ska veta hur ofta jag tänkte på dig, hur mycket du betydde för mig. Men du skulle blivit rädd. Du skulle rymma härifrån och aldrig komma tillbaka.
Men det är så svårt att låta bli att svara och lotsas om att du inte finns. Att ignorera dig när det är du som tar upp min tankekraft dygnet runt.
För sanningen är den att du är perfekt. Du är så jävla bra. För bra för mig. Jag förstår om du vill lämna mig kvar här. Bara sticka.
Det gör ont. Jag blir yr och hela huvudet snurrar. Jag vill bara kräkas och lämna jordens yta.
Räkna med att jag blir liggandes i sängen i morgon. Träningsverkkan jag lova er att jag kommer ha. Så skönt! Älskar känslan av att ha träningsverk. Man liksom vet att man har gjort något bra! Idag var den offeciella "tatuerar-dagen". Handleder fulla av texter och fula ankaren.
Ikväll somnar jag iallafall med film och ljudet av regn mot fönstret. The toppen is nådd.
Hej! Idag har jag inställd lektion så jag får sova två timmar längre än vanligt. Woopwoop. Alla treor ska ha en stor fet kram för att dem tar alla lärare med sig till Prag i en vecka! 90% inställda lektioner är faktiskt helt ok!
Jag kommer iallafall plugga idag, träna och träffa kompisen.
Bilder har bytits ut, SMS raderats, konversationer borta. Småsaker i vardagen utbytta, bara för att. Som ett bevis på att jag mår bra liksom. För jag mår bra, visst gör jag?
Imorgon börjar det. Jag lägger ner 100% av min tid på att bara finnas. Att le. Vara glad. Andas in. Andas ut. Vara Rebecka. Här. Nu.
God kväll! Idag är solen framme, vi firar med longboard-chillande i "staden". Jag och Lukas drar ut på årets första åk. Underbart! -Minns dock inte att det kunde vara så jobbigt att åka.. Haha, träningsverk i morgon?
Hej fina läsare! Sitter just nu hemma och letar filmer jag kan skriva om för veckans uppgift i MSK. Slutade 10,30 idag efter att ha kollat på "bio". Trots dålig film var det helt okej chill-dag. Tillbringar resten av min lediaga dag i solen. Ha en fin onsdag!
Ni vet den där känslan. När man balanserar mellan lycklig och gråtandes. När huvudet håller på att sprängas och att andas blir komplicerat. När man är tusendelars sekund ifrån att bryta ihop totalt men ändå håller ihop. Men är hel men ändå sprängd i tusen bitar.
Tankar cirkulerar. Ord upprepas. Bilder repeteras. Människor lämnar. Minnen försvinner. Tid går. Hopp brister.
Huvudet pulserar i takt till hjärtat. Högt. Så högt att man bara vill bli av med det.
Hej fina läsare! Talet är klart!! Åh tack gud, jag dog inte. I öronen går Pistol om och om igen. Jag har idag lyckats gå vidare till det stadiet jag åter igen kan lyssna och njuta av musik. Underbart. Jag ser fram emot en vecka full av inställda lektioner och chilliga dagar. Ser fram emot helg men trivs i vardagen.
Sitter och pluggar, övar och skriver tal. Nationellt "test" i morogn då jag ska hålla tal inför klassen. "Framtid". -Världens sämsta rubrik och handling som talet måste ha.. Min handlar iallafall om hur världen sakta tas över av all teknologi. Önska mig lycka till!
Idag. Räknar timar. Räknar minuter. "En timme och tre minuter utan tårar". Jag gjorde stora framsteg idag då jag klarade mig ända till 16,46, vilket är 9 timmar och 17 minuter mer än igår. Det blir bättre.
God morgon! (Egentligen ingen god morogn alls idag),
Igår tappade jag bort mina glasögon. Ja dem med styrka för flera tusen.. Sitter därför med mina runda glajjer just nu och försöker läsa vad jag skriver. Hela inlägget kommer kontroll-läsas när jag orkat ta i linserna igen!
Idag önskar jag går snabbt. Önskar att slippa de närmaste dagarna över huvudtaget. Vart är knappen då man bara byter kapitel i livet?
Insåg när jag kollade igenom bloggen att det var fruktansvärt mycket negativt här för tillfället. Varför vill jag inte skriva här, vet knappt svaret själv. För att göra bloggen lite gladare.
Det börjar med en liten tanke. Tanken växer. "Tänk om" blir till "Det är". Falska ord. Falska leenden. Sanning försvinner och slutar existera. Problem som inte ens finns skapas. Hjärnan vränger verkligheten och gör den till något fult och äckligt. Vi är alla offer för vårat eget huvud. Fångar i sina egna tankar. När dem väl börjar snurra är allt igång och de stannar inte förrän allt är förstört.
Okej, låt mig presentera mig själv Jag kallas Becka, och vissa ser mig som ett levande skämt Jag var väl aldrig menad för dig Jag sätter alltid rätta toner, men på fel instrument
Tänker på skiten jag ångrar Jag lever I det förgångna Jag skriver och hoppas Att allt jag gör blir bra tillslut Är aldrig avundsjuk
Jag är nöjd med vad än livet nu ger mig Slaget är vårt, jag tar vad jag får Och ger vad jag kan
Mina känslor dem dör och då växer tankar Som flyger från höger och vänster Men allt jag behöver är vänner För mig är kärlek allt Och det finns vissa dagar I livet Som jag har tagit för givet Men borde värdesatt
Det kanske funkar med tiden Men nej, jag har passerat den punkt I livet Då allting kretsat runt mig Hatet samlas går sen över mig själv Det är inte lätt att välja väg när allt är förutbestämt
Allt går runt I ett segel Jag kan inte välja vilken väg jag ska gå Tänker tillbaka på alla stunder och minnen Som, jag ger nog livet byggt av kärlek och hat Som, jag ger nog livet byggt av kärlek och hat
Jag vill ändra mig själv Jag förstod inte hur mycket jag älskade dig Tills dagen som du lämnade mig Och seriös som jag är Jag lever livet slumpmässigt I en kamp mot total kärlek och I en sista undsättning
Så jag samlar nu modet Och vandrar mot tomhet Och hoppas att andra på jorden, inte behöver känna som jag Så här lever jag mitt liv, allting upprepas dagligen Ett band som ständigt spelas på repeat
Det är inte pengar till staten Tills jag blir lämnad på gatan Ställer frågor I väntan på svaren Men får smällar tillbaka
Inget är på topp Jag sitter klistrad framför tv-shop I väntan på mitt stora genombrott Vill bli på tok för känd Jag vill bli ihågkommen Den dagen jag aldrig mer kommer att få se sol igen Försöker stämpla mitt namn Bita mig fast, på nåt vis, sätta spår I historien
Allt går runt I ett segel Jag kan inte välja vilken väg jag ska gå Tänker tillbaka på alla stunder och minnen Som, jag ger nog livet byggt av kärlek och hat Som, jag ger nog livet byggt av kärlek och hat
Hej! Idag gick jag på en lektion, en inställd lektion utan lärare. Sedan åkte jag hem. Värt? Har egentligen flera lektioner idag, men jag åkte hem istället.
Har sovit så otroligt dåligt det senaste, får kämpa för att hålla ögonen öppna. Men den riktiga annledningen till varför jag åkte hem ifrån skolan var för att plugga. (?). Kan då preoritera det viktigaste.
Hej! Nu sitter jag där jag inte skall vara. Bör egentligen plugga så att huvudet sprängs, men har tagit en liten paus just nu i alla bokstäver och sifftor. Så, två prov på torsdag. Två viktiga prov. Nästa måndag ska mitt svenska-tal vara färdigskrivet och inövat. Engelskaboken som skulle varit klar på påsklovet är fortfarande inte utläst och dessutom ska jag designa en stol, måla klart min serie och någonstans andas däremellan. Lycka till Rebecka!
Pimpade mina skor igår med nitar. Varnar er alla bara för att om ni gör detta så får man otroligt ont i fingrarna! Lär inte kunna skriva eller göra någonting på flera dagar, illa.
Ååh. Jag erkänner att jag härmed har blivit brutalt kär och beroende av kaffe. Ingen bra kärlek. Men det ser ju så gott ut!! Haha, efter mina sömnlösa nätter det senaste har jag även varit beroende av koffein. -Om man får skylla på någonting!
God morgon! Söndagsångesten är samma som noll idag. Solen håller iallafall mig toppenglad! Ni har antagligen sett att jag har en helt ny design här på bloggen. Det tog mig hela gårkvällen. Men det var värt det, eller?!
Idag ska jag iallafall plugga för det mesta. Ha en bra dag!
Det är fredag idag. Underbart är bara förnamnet. På något sätt ändrar det allt. All musik blir plötsligt otroligt bra, laktioner går snabbare och mäniskor blir gladare. Fredagar äger. Punkt.
Mitt internet i huset har lagt ner totalt så här sitter jag och försöker skriva massor tidsinställda inlägg i skolan.
Livsstatus: Ganska bra. Sover typ 4 timmar per natt, saknar så det gör ont och lever i världens stökigaste rum. Trots det är det himla soligt, människor är glada och ah det är sol.
Idag är en fin dag, sooool åh. Farmor-farfar-häng, jag återförenas med min dipdye och bakande står på schemat. Som jag har längtat efter denna dagen! - Ni får resultatet av håret senare under dagen!!
Kan dessutom säga att jag är ledig imorogn också, så HA! Puss.
