Så, igår åkte jag och Hanna buss till våran farmor & farfar. Så fort som vi klev på bussen började vi förstå att denhär busschaffören var lite härlig i huvudeet. Han försökte säga en enkel mening med tod istälet och mumlade i en minut innan han kunde få fram ett ord. 

Vi var de enda i bussen plus en kille till, när killen kom på bussen greppade chaffören tag i honom och sa till oss tjejer där bak "Denna killen ska ni prata med, han är sten-cool". 

Bussen rullade iväl och vi stannade sedan för att hämta en snubbe som skulle på. Bussen parkerar mitt i vägen och chaffören frågar oss 4 i bussen om vi kan passa den. Gubben går ut och drar in på ICA affären precis bredvid. Efter en stund kommer han tillbaka med bla en trevlig tidning i handen. 

Vi åkte vidare. När killen gick av började chaffören prata igen och sa något om denhär killen igen. 

"Jaa, jag tycker det är synd att ni ungdommar är så deprimerade hela tiden Ni flickor speciellt. Men alla ungdommar är så underbara som åker med min buss. Jag älskar ungdommar. Jag älskar er."

Vi nickade tillbaka och skrev till chaffören som satt flera meter fram i bussen (och hörde hyfsat såligt, så det blev himla månnga "va") "Vi älskar dig med" 

Vi hade lovat chaffören att gå ut genom framdörren och att han skulle få säga en sak till oss innan vi gav os av. Och när vi kom fram gick vi till främre dörren och han lutade sig frammåt och bad oss lova en sak. "Kan ni lova att inte prata med någon äldre och vara rädda om er?"

 

Åååh en härlig människa som lätt gjorde min dag till lite bättre!