Oj herregud. Satt för några timmar sedan på tåget tillbaka mot "storstaden" Falköping. Solen lös skinnjackan varm, gruset knisslade mot conversen och minnen i huvudet höll leendet på läpparna. För några få sekunder fick jag ett utav mina "lyckorus". -Livet var så jävla bra. LIVET är så jävla bra.

Allt dåligt kan hända nu, ingenting kan stoppa mig nu. Jag är såhär stark. Jag kan klara allt.